|
Samerna
Enligt gränshandlingen från 1273 gränsade Jämtland till Finnmarken,
dvs. lappmarken i södra Lappland. De första samer som kan beläggas i Jämtland
var 1565 bosatta i Laisbyn i Pite Lappmark, förmodligen ditkallade av de
svenska myndigheterna. År 1610 hade de nått söderut till Hammerdal och
Offerdal, och fortsatte sedan mot söder. Fjällen uppläts åt dem.
Renhjordarna på 200-300 djur vaktades intensivt. Då hjordarna var små,
och samerna höll sig uppe i fjället utan att flytta långa sträckor,
blev motsättningarna till den bofasta befolkningen relativt små.
Situationen blev en annan mot slutet av 1800-talet, då en övergång
skedde från mjölkhushållning till köttproduktion med hjordar på
tusentals djur och en extensiv vakthållning. Antalet samer i Jämtland
och Härjedalen var på 1880-talet ca 800 personer, en siffra som förblev
konstant fram till 1930. År 1975 fanns enligt den statliga
sameutredningen 240 renskötande samer i Jämtland och 160 i Härjedalen
och Dalarna (Idre). Motsvarande siffror för icke renskötande samer var
825 i Jämtland och 160 i Härjedalen. Under 1900-talet senare del har
renskötseln undergått stora förändringar mot stordrift och
mekanisering och allt färre samer får sin försörjning genom renskötseln.
Arkeologisk och filologisk forskning ifrågasätter numera den tidigare
uppfattningen om samernas ålder i Jämtland och Härjedalen och håller
frågan öppen om inte samer kan ha funnits där långt tidigare än vad
som hittills ansetts.
Utvecklingen inom renskötseln har medfört stora framsteg, men också
raserat tidigare levnadsmönster. Samhällsbyggandet och kommunikationerna
har förändrat den tidigare landskapsbilden, vilket påverkat samerna i högre
grad än andra. Vattenregleringar och skogsbruk i stor skala, liksom
begynnande exploatering av torvfyndigheter, har också ändrat naturförhållandena
och därmed påverkat renskötseln. Detsamma gäller den alltmer
storskaliga turismen i fjällområdena. Flyttningsvägarna kan vara så svårframkomliga,
att renarna måste förflyttas med lastbil till och från
vinterbetesmarkerna. Renskötseln har dock anpassat sig förvånansvärt
bra efter de nya förhållandena och är en av de lönsammaste näringarna
i den jämtländska fjällglesbygden. Den segregation som tidigare fanns,
då samerna hade egna lappförsamlingar, egen fattigvård, skattebefrielse
osv., undanröjdes först under 1900-talet och efter hand har samerna
integrerats med majoritetsbefolkningen i sina respektive hemkommuner.
Källa: "Norrländsk uppslagsbok", Norrlands Universitetsförlag
i Umeå AB, 1994
Tillbaka
|